Ulrik Munther - Den Lilla Flickan Och Hovtången

      Capo 2


      D    A     D                  G             D
På en gata i förorten, finns ett vackert litet hus.
G/F#  G        A       D                    A     D
Uti trädgår´n står en pappa med sitt barn i lila blus.
         D        A    D                         G      D
-“Lilla flicka”, säger pappa. “Kom och hjälp mig med en grej.”
G/F#    G      A   D                     A       D
“Ser du Saaben i garaget, kan du tvätta den med mig?”


        D       A       D           G           D
Flickan tvättar med en trasa, över Saabens motorhuv,
G/F#    G      A     D                      A     D
Men sen tappar hon intresset, för hon är ju bara sju.
        D     A       D              G         D
Lilla flickan har en docka, som hon leker med ibland.
G/F#    G        A    D                    A    D
Hon tar upp den där i bilen, låter dockan dansa fram.


        D    A     D              G         D
Flickan är i andra tankar, det är inte illa ment.
G/F#   G      A    D                     A      D
Dockan repar hela lacken, pappan märker det för sent.
          D      A    D            G             D
“Men vad gör du jävla unge?! Nu är Saaben helt i tu!”
G/F#     G     A   D                    A    D      
och han höjer ena handen mot sin tjej i lila blus.


      D      A      D                G             D
I sin vrede glömmer pappan, att han har nåt i sin grepp.
G/F#  G        A      D                       A     D
I sin hand han har en hovtång när han får sin lilla knäpp.
      D       A   D               G               D
I en sal på lasarettet, finns en tjej med krossad hand.
G/F#      G      A        D                       A      D
Fylld med ånger för sitt vandåd, finns en far vid hennes barm.


        D      A       D               G            D
Pappan gråter milt och stilla, han är vilsen han är rädd.
G/F#    G       A      D                        A       D
Och han hulkar och han stammar, i sin skam vid flickans bädd.
         D       A     D            G              D    
Men sitt brutna lilla finger pekar flickan mot ett bord, 
G/F#   G      A    D                    A     D
“pappa ge mig mediciner, för min smärta är så stor.”


        D       A         D               G                 D
Pappan springer bort till bordet, nåt för smärtan vill han ge.
G/F#   G    A      D                     A      D
Men i denna vilda brådska händer det som ej får ske.
      D       A      D              G         D
Pillerburkens bipackssedel har små bokstäver på, 
G/F#   G       A    D               A       D
det är starka mediciner med en röd triangel på.


         D     A    D              G           D
Flickan ska ha fyra piller, pappan räcker över tolv.
G/F#    G      A     D                    A      D
Flickan vägrar ta så många, han får göra det med våld.
        D        A      D              G               D
Det är sorgligt det som hände, för det här finns inga ord.
G/F#    G       A     D                       A      D
Flickan sväljer sina piller, och blir utsatt för ett mord.


          D      A     D              G          D
-“Så ja, så ja, lilla flicka. Du mår bättre inom kort.”
G/F#   G     A         D                   A      D
Säger pappan till sin flicka när hon sakta domnar bort.